Noras historiska detektiv om då och nu

Varför ser Nora ut som det gör idag? Finns det några röster som påverkat mer än andra i berättelsen om den lilla trästaden?
Frågorna är många och varför inte ställa dem till stadens inflyttade hembygdsfantast – Stefan ”Yxan” Bernström.

På västra sidan om sjön Ljusnaren, i Kopparberg, växte Stefan Bernström upp. Och det var där i skogarna intresset för svunna tider började.

– Jag var mycket för mig själv som liten. Det fanns inte så mycket att göra och jag var ofta ute i skogen med hundarna. Rätt vad det var sprang jag på lämningar av gamla torp, en grund eller stenrösen och fastnade. Jag kunde vara borta hela dagen och grottade ner mig i kartor och platser. Att jag hade en inbiten historiefantast som mellanstadielärare gjorde nog också sitt till. Att
historien är viktig, att det finns berättelser att hitta och berätta vidare, säger Stefan.

Sedan dess har det fortsatt i samma anda, med några avbrott för ungdomsår. Stefan Bernström, för många känd som Yxan, är idag hembygdsfantast, släktforskare och arkivnörd. När han flyttade till Nora med familjen 2011 blev han biten på riktigt. Han kan liksom inte sluta forska. Efter kontorsjobbet i Lindesberg söker han sig ofta till något av Bergslagens arkiv i antingen Lindesberg, Nora eller Kopparberg.

– Då hinner jag med en liten stund i något arkiv innan de stänger. Kanske har jag hittat ett årtal eller en händelse som jag vill spinna vidare på.

Då och nu
Under hashtaggen #TBNora och kontot Nora Nu & Då, rotar Stefan fram bilder från förr och jämför med hur det ser ut idag. Ett före och efter som fascinerar många följare.

– Folk verkar gilla hur vyer såg ut förr. Och nu. Det är till och med människor i moppeåldern som engagerar sig på kontot. Kanske att det börjar leta sig ned i åldrarna, det här med historia. Även om det handlar om hur en bilmodell såg ut på 1950-talet, funderar Stefan.

Förutom att gestalta då och nu, sysslar Stefan med släktforskning. Åt sig själv och andra. Det är inte få gånger han har hittat nära eller avlägsna släktingar till tacksamma människor. Som styrelsemedlem i Hembygdsföreningen Noraskog har han även koll på varenda hus, område och historia i staden. Och tillsammans med Åke Mossberg har han ordnat bildvisningar som dragit mycket publik.

– Jag är en doer. Jag startar upp, men ser också till att slutföra. Föreningslivet är fint på det viset. Jag hjälper till och engagerar mig där jag kan, i allt från musikquiz på Bryggerikrogen till att hjälpa folk att forska eller lämna in medborgarförslag om bevarande. Det kanske jag inte trodde när jag var yngre och det mesta handlade om punk, säger Stefan med ett skratt.

Engagemang som gjort skillnad
Men det kanske är lite punk över Nora. För om det är något som löper som en röd tråd genom stadens historia är det medborgarnas engagemang och vilja att förändra. Eller bevara. Som under 1950- och 1960-talets rivningar – där städer skulle renoveras och äldre byggnader skulle rivas, för att ersättas med moderna byggnader och mer plats för parkerade bilar.

– När det väl började rivas var det många som reagerade. Det här var i samband med 1964 års program för sanering i Noras stadskärna. Alltså att hus skulle rivas för att skapa en mer modern och fungerande stad. Men genom stora protester från medborgarna och politiker som lyssnade, blev rivningen inte så omfattande som det var tänkt. Det blev riksnyhet av detta spektakel och det blev inget parkeringshus i flera våningar i Nora, förklarar Stefan.

Enligt Stefan är det ett bevis på att medborgare slagit vakt. Efter år av turbulens förändrades synen och skapade en stadsplanering som var positiv till bevarande av stadsmiljön.

– Det skapade definitivt nya och bättre band mellan medborgare och politiken. Inte minst genom dåtidens kommunalråd Arne P. Ericsson, som blev en frontfigur för bevarandet. In kom också nya stadsarkitekter med ett helt annat kulturhistoriskt tänk, berättar Stefan.

När privatpersoner sluter upp
Järnvägen mellan Nora och Ervalla är Sveriges första normalspåriga järnväg som invigdes år 1856. Även här var det privata initiativ som gav bränsle till engagemanget, där brukspatronen Anders Wedberg, också känd som “Kungen av Nora”, var drivande. Målet var att snabba upp transporterna från och mellan traktens alla bruk, hyttor och gruvor. Trots att det sista malmtåget kördes 1976, lever verksamheten kvar än idag. Järnvägen och stationsområdet är skyddat som byggnadsminne och Föreningen Nora Bergslags Veteranjärnväg (NBVJ) sköter idag underhåll och drift och ser till att sträckan Nora–Järle trafikeras.
När föreningen under åren har hotats av nedläggning har medlemmar och privatpersoner i olika konstellationer trätt in och med stort engagemang
fått järnvägen att leva vidare.

Andra betydande personer för Noras bevarande, tillika Stefans idoler, varierar från hembygdsforskare till glassmakare. Men alla har i stort och smått bidragit till Noras berättelse. Som Johan Johansson, bergsmannen som var politiskt aktiv under 1800-talets senaste decennier. Han sammanfattade sin kärlek till hembygden i dagboksanteckningar, forskning och summeringar. Den mest omfattande skriften blev “Noraskogs arkiv” i sex band om nära 3 300 sidor. Johansson blev med sitt arbete en förebild för hembygdsforskare än idag.

– Eller Lars Olov Pettersson, hembygdsforskaren som i modern tid forskade och samlade ihop historier från Nora – kvarter för kvarter, hus för hus. Ett fascinerande arbete som ger en tydlig bild av vad som har varit, säger Stefan.

Framtidens Nora
Historia i all ära. Men vart är Nora på väg?

– Noras stadskärna är ganska oföränderlig. Och det kanske är just därför folk söker sig hit? I mina ögon har Nora en ljus framtid. Jag brukar tänka att Nora är som en bok. Om man vill lära sig historien är boken redo att öppnas. Framtiden är mer som en feed, ett flöde eller en bok i modern tappning. Vi vet att stadskärnan är tryggad, men hur kan vi blicka framåt? Enligt mig är det i medvetandet om att vi som en av tre levande trästäder har ögonen på oss.
Vi ska självklart fortsätta bevara och vårda, men samtidigt tänka nytt, menar Stefan.

Stefan tar Alntorps ö som exempel – den lilla ön i Norasjön, som 1926 donerades till staden med medborgarnas välmående och rekreation i fokus.
Ön har samma vy från staden då som nu. Men idag finns planer på att utveckla platsen för besökarna, utan att göra intrång på ön och dess utseende.

Tillbaka till självaste huvudpersonen – Stefan "Yxan” Bernström. Vad finns det för drömmar i hembygden Nora?

– Drömmen vore ju att bli någon slags museiintendent eller hembygdsforskare på heltid. Att kunna sprida historia och till och med kanske få vara den som finner mer historia, genom att väva samman olika ledtrådar via tidningsnotiser, bilder och berättelser, avslutar Stefan Bernström.

Facebook-gruppen Nora Nu & Då Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
#TBNora på instagram Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Hembygdsföreningen Noraskog Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.