Under sommarhalvåret jobbar Markus som guide i bergsmansbyn Pershyttan strax utanför Nora. Med stort engagemang väcker han nyfikenhet kring hur bergsbruket har format både landskapet och samhället vi lever i idag. Vi lät honom svara på fem snabba frågor:
Vad betyder Nora för dig?
Jag är bunden till den här platsen, även om det tog ett tag att förstå. Ibland undrar jag vad det är som gör att jag drogs tillbaka hit, till leriga stigar och tarvlig gran- och tallskog. Men jag har en ständig nyfikenhet av att veta hur det var, för att förstå varför samtiden är som den är. Det här är hemma för mig.
Hur väcktes ditt intresse för historia?
Det var helt och hållet farmor och farfar. Farfar hade jobbat i Stribergsgruvan fram till stängningen 1967. Han tyckte gruvorna var häftiga och såg kulturarvet i det. Mycket av min barndom bestod av att farmor packade fikakorgen och farfar guidade oss runt bland gruvhål och hyttor. Det var där förståelsen började.
Vad är det roligaste med att guida?
Det finns så mycket att berätta! Och en timme är alltid för kort. Jag har valt att lyfta fram livet i bergsmansbyarna, att skapa en bild av hur människorna levde och mådde. På riktigt.
Hur kan vi se historien i dagens Nora?
Bergsbruket har definitivt satt sina spår. Och det fanns inga kompromisser, det var pengarna som styrde. Järnhanteringen påverkade allt från skogsbruk och bebyggelse till vägar och samhällsstruktur. Skogen kolades till hyttorna, byarna växte fram kring gruvorna och mycket av infrastrukturen utvecklades utifrån bergsbrukets behov – eller brist på behov.
Vad kan dåtiden göra för oss i nutid?
Kan vi väcka förståelse, känslor och intresse för det som varit kanske vi kan rädda kulturens berättelse. Det vi har gjort historiskt får vi lära oss av och det speglar det samhälle vi lever i idag.