Profilerna som skapar upplevelser och sprider glädje

Nu ska du få lära känna krögaren, diversehandlaren, organisten och teaterdirektören. En kvartett som personifierar Nora, som bidrar till stadens själ och atmosfär. Alla är de profiler genom sitt sätt att vara, skapa upplevelser och sprida glädje. Alla gör de Nora värt att besöka. Och återvända till. Du möter dem på olika platser och i olika sammanhang; runt torget, i kyrkan och på teaterscenen. Och du möter dem här.

Krögaren med glädje och vänligt bemötande på menyn
Nästan 500 mil från hemlandet Jordanien har Josef Nassim Khzouz byggt sitt och Noras eget Babylon. På restaurangen vid torget serverar han pizzor, sallader, kebab och grillrätter, och något annat som gästerna också återvänder för – glädje, ett vänligt bemötande och bullrande skratt.
– Det är en del av vår kvalitet. Man måste prata med folk, det handlar inte bara om mat. Och så berättar Josef om den funktionshindrade kvinnan som med sin assistent har rest 35 mil tur och retur ett par gånger om året de fyra senaste åren för att äta på restaurangen.
– Vi tar hand om henne. Jag ser i hennes ögon att hon är glad att se mig, säger Josef med ett leende.
I hans ögon syns det att han tycker om det han gör, är tillfreds med tillvaron och ser ljust på framtiden. Med all rätt, för Babylon har utvecklats till en framgångssaga, mycket beroende på att krögaren själv är den härliga karaktär han är.
Sjutton och ett halvt år gammal flyttade han från hemstaden Madaba tre mil söder om den jordanska huvudstaden Amman till Polen, där han utbildade sig inom VVS.
– På universitetet i Polen lärde jag mig om affärer och blev intresserad av det. När jag senare kom till Sverige bodde jag på olika ställen och kom så småningom in i restaurangbranschen. Min första pizza gjorde jag i Karlskoga, men den blev så dålig att kunden beställde en kebabrulle istället, säger han med ett skratt.
Idag driver han, förutom restaurangen i Nora, även Pizzans Hus i Grythyttan. Matlagning kom han först i kontakt med under studietiden.
– Vi bodde många tillsammans av olika nationaliteter och alla gjorde sin mat; indisk, vietnamesisk och marockansk. Det blev inte alltid bra, men vi gjorde den själva och lärde oss av varandra.
Många gäster anser att Josef och hans personal serverar den bästa pizzan i Nora. Vilken pizza väljer han själv?
– En stark mexikansk, en Vesuvio med lök eller en Capricciosa med lök.
När trebarnspappan äter hemma med familjen serveras det annat – lax och tonfisk eller kyckling med ingefära, soja och vitlök.
– Men mat handlar inte bara om det som finns på tallriken, att bli mätt. Det är lika viktigt att umgås och samtala runt bordet, att koppla av och bry sig om de man äter tillsammans med.
Varför blev det just Nora när han etablerade restaurangen 2008?
– Jag trodde på Nora, jag trodde på läget och Nora trodde på mig. Jag gjorde ett bra val, säger han och tillägger snabbt:
– Men för att lyckas måste man alltid komma ihåg att ta hand om gästerna. Det är då en restaurang kan leva länge.

Trendkänslig diversehandlare med falkögon
Att Ylwa Källkvist-Liw har vintage, antikt och bättre begagnat i blodet är ett understatement. Som tonåring jobbade hon i pappas souveniraffär Malm- och Kopparboden, senare hjälpte hon till på auktioner och nu driver hon Nora Diversehandel tillsammans med sin man. Butiken är välkänd bland Norabor och besökare. En publikmagnet som väcker köplust.
Apropå publik, så räknas även tv-tittarna dit. För när Maria Langs deckare spelades in i Nora var butiken med på ett hörn, under namnet Skoga Diversehandel. Skylten med namnet ”Skoga” står högt uppe på en hylla i affären, som ett minne och knappast till salu.
Till salu är däremot allt annat – kläder, möbler, skor, hattar, husgeråd, glas, porslin, askar, smycken, textilier, lampor och kuriosa.
– Det finns något för alla, från smidda saker till festklänningar. Sortimentet ändras över tiden och följer trender, som allt annat. Nu är det 50- och 60-talsprylar som är inne och ett lite mer elegant mode, berättar Ylwa.
– 70-talsmode är på gång, liksom stoppade möbler i rokokostil. Färgmässigt är det dags för brunt, orange kommer tillbaka och grönt börjar bli intressant igen. Plast, däremot, är helt ute.
Varorna köper hon in genom att lägga bud på hela hem, till exempel dödsbon eller när någon ska flytta från en större till en mindre bostad. Och allt som oftast ser man Ylwa på loppisar, där hon studerar utbudet med falkögon på jakt efter saker värda att köpa.
– Jag letar ofta efter sådant som passar ihop med det jag har i affären. På det viset kan jag plocka ihop produkter till små installationer som jag exponerar i butiken.
Falkögonen ser också direkt skillnaden på gammalt och nytt, på äkta vara och kopior.
– Ingen lurar mig, säger Ylwa och skrattar.
För många är det en nostalgitripp att komma in i Nora Diversehandel.
– ”Det luktar som hos mormor”, finns det de som säger. Andra minns gamla jular. De flesta gillar blandningen och tycker att butiken är rolig. Det är väl därför jag har mina stamkunder som kommer tillbaka år efter år.
Hon ser sin verksamhet som en form av återvinning.
– Äldre saker är så välgjorda att de håller länge och kan återanvändas. Det märks till och med på plastprylar. Gamla kläder är otroligt välsydda, det är kvalitet i varje detalj. Visst, sådana kläder finns att köpa idag också, men då är de mycket dyrare än här. Och ta gamla lakan, vilken kvalitet om man jämför med dagens bomullslakan.
Ylwa är Noras ansikte för vintage och antikt. Hennes genuina intresse för gamla saker speglas i butiken vid torget, till glädje för alla som stiger in genom dörren och mötts av det gamla som har blivit modernt på nytt. Minnen väcks, upplevelser skapas och man går faktiskt ner i varv genom att vistas i butiken. En stunds avkoppling utan att man är medveten om det.

Tongivande organist lockar storpublik
Marie J:son Lindh Nordenmalm betyder så mycket för kyrkomusiken i Nora att omfattningen blir som en hel symfoni. Hon är organist, körledare och dirigent. Lägg därtill hennes engagemang och passion – och det är lätt att förstå varför barn, ungdomar och äldre skyndar till Noras bländvita kyrka när det är dags för LunchOrgel, körarrangemang och mäktiga verk som Johannespassionen av Bach.
– Mötet med publik, musiker och sångare är fantastiskt, och allt arbete är ren glädje. Det ger mening åt livet, säger Marie när vi träffas i hennes hem på familjegården utanför Nora.
Det är här, vid pianot, hon sitter när hon ska börja öva in ett nytt stycke.
– Då fokuserar jag på händerna. När jag sedan övar i kyrkan tillkommer fotpedalerna på orgeln och ger spelandet ytterligare en dimension.
Hennes tjänst som organist i Nora kyrka består till lika delar av planering och genomförande av konserter (35 stycken per år), ansvar för fem körer samt förrättningar som gudstjänster, dop, bröllop, begravningar med mera. Med bland annat sju år på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm i ryggen är hennes genrebredd enorm, något hon har stor nytta av vid de olika arrangemangen i kyrkan.
– När jag leder ungdomskören är det deras önskemål och musik jag får anpassa mig till. Vid LunchOrgel får publiken önska låtar inför varje konsert. Då blir det allt från stycken från dataspel och Star Wars till jazzballader och Duke Ellington.
Marie gillar variation och känner sig bekväm med att prova nya saker.
– Jag är driven klassiskt och van vid höga krav från Musikhögskolan. Med det som grund har jag kunnat ge mig i kast med andra genrer och olika sätt att spela. Den klassiska bildningen gör att jag kan spränga många gränser.
Musik är laddat och sätter igång processer hos människor, det händer saker inombords som man kanske inte är beredd på.
– Man blir berörd på djupet. Många har berättat att de gråter på LunchOrgel när jag spelar ett stycke som sätter igång minnen, säger Marie.
Någon har sagt att ”den perfekta tonen går direkt till hjärtat, utan att passera örat”. Otaliga sådana toner har lyft från Maries orgel och svävat ut bland åhörarna i kyrkan. Hennes uppdrag är att förmedla och visa på vad som finns inom musiken, att ge publiken något som de kanske inte skulle få höra annars. Hon går ofta ner i kyrkorummet och tar emot feedback; från de som återkommer konsert efter konsert och från de som är där för första gången.
– Många musikintresserade turister söker sig till kyrkan, det bevisar att det vi gör har gett avtryck i hela Sverige. Att ge besökarna fina musikupplevelser känns bra och är något jag är stolt över.

Teaterdirektör på Bergslagens vackraste spelplats
– Hade vi inte lyckats rädda den här hade det inte blivit någon Stadra Teater.
Bilden visar en ihopsjunken lada på väg att slukas av sjön Greckens vatten. Ansökan om finansiering av räddningsprojektet gick igenom, och när ladan återfått sin forna glans stod Magnus Wetterholm i dörröppningen, blickade ut över Grecken och fattade beslutet – här ska det spelas teater.
Eftersom teaterdirektören och skådespelaren Wetterholm anser att idéer måste genomföras blev det så. Idag, drygt tjugo år efter beslutet, är Stadra Teater en lokal, regional och nationell angelägenhet med inriktningen att gestalta svenskt författarskap. Gustaf Fröding, Agnes von Krusenstjerna, Hjalmar Bergman, Selma Lagerlöf, Jonas Love Almqvist, Anna Maria Lenngren, Hjalmar Söderberg och Nils Ferlin är några vars material har fått kropp, liv och själ i Landet Stadra, som det står på skylten vid infarten till Bergslagens vackraste spelplats.
En gång i tiden bodde Magnus Wetterholms morfar och mormor på Stadra Gård. Och här bor han själv under de hektiska sommarmånader när verksamheten går på högvarv.
– Jag insåg tidigt att det var möjligt att skapa något här; att fylla skönheten med innehåll. En kulturell ö mitt i Bergslagen, ett sätt att uppgradera landsbygden, säger Magnus.
Som hans ambition och vision har lyckats! Med hjärta, passion och en försvarlig del jäklar anamma har succéerna staplats på varandra. Runt 40 sceniska händelser äger rum här varje år, från teater och föreläsningar till Brelspelningar och vinterföreställningar. Flera av Sveriges främsta dramatiker har skrivit originalverk för teatern vid väg 244 norrut från Nora.
– Vad jag har gett bygden? Det får andra svara på, men det är inte illa att ha lockat hit en massa teater- och kulturintresserade människor, säger Magnus och ler.
Själv är han mest oroad för att andra ska tycka illa om det han gör. Men den kritiken har han blivit besparad.
– Alla har varit snälla, det är väl ett tecken på att jag har bidragit med något. Jag försöker sköta mina kort väl och har fått stort förtroende. Och när man väl har fått förtroendet ska man vårda det som en fågelunge.
Teaterns publik är främst från närliggande kommuner, men består även av besökare med sommarbostad i regionen och av tillresande längre ifrån. Många har varit här förr, men glädjande nog hittar också en ny och yngre publik hit varje säsong.
Stadra Teater är Magnus Wetterholms livsverk, något han är och ska vara stolt över. Om framtiden säger han:
– Vi ska fortsätta jobba med konstnärlig kvalitet och stort hjärta. Vi ska ha svenskt författarskap som utgångspunkt, och jag tänker jobba för att Stadra blir en kulturell mötesplats även för barn och ungdomar. För egen del vill jag gärna göra några drömroller, till exempel Lars Wivallius. De där speciella rollerna är mitt mentala levebröd.
Inne i Nora ligger en annan scen som Magnus Wetterholm driver – Teaterfoajén. Om någon trodde något annat har han idéer även för den.
– Tänk att skapa Bergslagens minsta teaterscen. Max tjugo personer i publiken och ett scendjup på 75 centimeter. Allt i miniformat, så litet att man knappt kan blinka. Och så en monolog, för det får ju inte plats med mer än en person på scenen. Det skulle vara ballt.